torsdag 19 juni 2008

Signalspaning

Idag har Riksdagen beslutat om "Lagen om signalspaning". Att lagförslaget är omdiskuterat kan inte ha undgått någon. Samtidigt kan jag tyvärr konstatera att stora delar en den kritik mot lagförslaget grundas i missförstånd och rädsla. Detta är ett ansvar som vi politiker måste ta på oss.

Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern för att få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige.
Genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Mindre än fem procent av all kommunikation går numera via etern, resten går i kabel. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassas signalspaningen till de nya förhållandena eller så läggsverksamheten ned med konsekvensen kunskapsläget om hot mot det egna landet försämras. Samtidigt är verksamheten oerhört känslig för den personliga integriteten, och det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att spaningen endast bedrivs inom strikt uppställda ramar.

Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning som reglerar hur signalspaningen ska ske. Fram till år 2000 fanns det inte ens någon lagreglering om försvarets underrättelseverksamhet. Detta har varit ett problem speciellt med tanke på riskerna för den personliga integriteten.

Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning.Detta beslut Riksdagen har fattat den 18 juni har beretts under lång tid och ursprungligen initierats av den förra socialdemokratiska regeringen. Den nu beslutade lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar, exempelvis kan inte de egna myndigheterna själva bestämma om inriktningen på spaningen, utan de måste söka om tillstånd. Signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer.FRA avgör inte själva vad de ska spana på. Systemet bygger på ett antal sökbegrepp som Försvarets underrättelsenämnd utvecklar. Den nämnden är parlamentariskt tillsatt.

Det införs också tydliga regler för hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt beslutade riktlinjerna och att uppgifterna förstörs i efterhand. Dessutom inrättas ett integritetsskyddsråd. Såväl lagrådet, konstitutionsutskottet som justitieutskottet har sagt att detta lever upp till de krav på integritetsskydd som krävs. Det finns också inlagt en kontrollstation 2011 då systemet ska utvärderas.

Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (tex när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.

Gränsdragningen mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten är helt klar. Straffprocessuella tvångsmedel och annat utövande av polisiära befogenheter som riktas mot enskilda ska vara förbehållna polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Det ska alltså inte finnas någon möjlighet att kringgå de lagbestämmelser som ställts upp till skydd för den personliga integriteten vid brottsbekämpande arbete genom att begära stöd av myndigheter inom försvarsunderrättelseverksamheten. FRA har heller inga exekutiva befogenheter.

Integritetsskyddet är en central del av den föreslagna lagstiftningen. Frågan är extra viktig eftersom det här är två mycket centrala intressen som står mot varandra - den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet.

Jag anser att förslaget innebär en tydligare och rättsäkrare reglering än dagens läge. Jag är också övertygad om att signal spaning är ett nödvändigt ont. Ett villkor för att vi alla skall kunna leva i ett fritt och öppet land är just att det råder fred, att det inte finns överhängande hot om terrordåd, att det mänskliga rättigheterna respekteras och alla har rätt till sitt eget liv.