lördag 16 november 2013

Val i Tadzjikistan - Väst underkänner och Putin gratulerar

Onsdagen den 6 november gick Tadzjikistan till presidentval. Tadzjikistan är relativt okänt i västvärlden och valet har därför genomförts utan mediabevakning. Presidenten Emomali Rachmon omvaldes med 83,6 procent av rösterna och får därmed fortsätta att styra landet ytterligare sju år. Valdeltagandet var högt, nästan 87 procent. Däremot genomfördes valet varken demokratiskt fritt eller rättvist.
Tadzjikistan är den fattigaste av de tidigare sovjetiska delrepublikerna. Arbetslösheten är omfattande vilket har medfört att cirka 25 procent av landets arbetsföra befolkning eller ungefär en miljon tadzjiker gästarbetar, framför allt män, i Ryssland. Den höga nivån av arbetsmigration har medfört att stora delar av landet är mer eller mindre avfolkat på män i arbetsför ålder. Ytterligare en konsekvens av den höga arbetslösheten är omfattande smuggling av narkotika. Årligen transporteras cirka 80-100 ton heroin olagligt genom landet.
Ett annat problem är den omfattande korruptionen. Korruptionen genomsyrar hela samhället och drabbar befolkningen i allt ifrån polisen som vill ha en extra summa för att inte utfärda böter, läraren som skall sätta betyg eller myndigheten som utfärdar intyg.
Som om detta inte är nog brottas Tadzjikistan med åtskilliga andra problem, exempelvis en bristande infrastruktur. Vägarna är i bristfällig kondition och i det närmaste inte farbara under vintertid, vilket medför att stora delar av landet är avskärmat från yttervärlden under fyra till fem månader per år. Tadzjikistan lider brist på energi och befolkningen drabbas av ständiga strömavbrott. President Rachmon har dock storstilade planer och planerar att uppföra en gigantisk vattendamm med kraftverk i Rogun vid floden Vachsj. Målsättningen är att på sikt bli självförsörjande och även få ett överskott som kan exporteras till grannländerna. Närmaste grannlandet Uzbekistan hyser omfattande oro inför byggnationen och befarar att dammen skall brista med översvämningar som följd. Omvärlden kan ha visst fog för att känna oro inför hur konflikten skall lösas mellan de båda grannländerna. Ingen av dem befinner sig i det skicket att de har råd med en omfattande konflikt, vare sig mänskligt eller ekonomiskt.
Tadzjikistan gränsar i söder till Afghanistan vilket gör att landet intresserar såväl USA som Ryssland. En fråga som hänger i luften är om och på vilket sätt Tadzjikistan kan drabbas när USA och EU drar tillbaka sina fredsbevarande styrkor ur Afghanistan 2014. De amerikanska trupperna har med sin närvaro beskyddat gränsområdena emellan de båda länderna och därmed med stor sannolikhet hindrat spridning av de afghanska talibanerna till grannländerna.
Tadzjikistan är ett manligt land där kvinnorna lever i en undanskymd plats i hemmen. I parlamentet utgör kvinnorna 20 procent av ledamöterna. Det här valet fanns det för första gången en kvinna som blivit nominerad i presidentvalet. Tyvärr lyckades inte Ms. Bobonazarova att samla in de cirka 210 000 namnunderskrifter som krävdes för att kandidera. Ms. Bobonazarova erhöll 201 000 namnunderskrifter och diskvalificerades därför att kandidera vidare. Presidentvalet genomfördes därför än en gång med manlig dominans. Totalt deltog sex kandidater i valet.
Det som slog mig under mitt uppdrag som valövervakare för OSSE var den totala bristen på politisk debatt. Inte för att det inte finns frågor att debattera, orsaken står istället att finna i Tadzjikistans brist på demokrati och oförmåga att hantera en fri och öppen debatt. Media ägs till stora delar av staten eller av supportrar till presidenten. Det finns ingen tradition av debatt. Kandidaterna instämmer med varandra, talar med gemensam röst om de åtgärder som behöver genomföras och håller med om att president Rachmon är bäst lämpad att leda nationen. Respekten för lagstiftningen är bristfällig och hanteras heller inte på ett sätt som stimulerar till debatt. Enligt lagen skall det finnas information om samtliga kandidater i vallokalen. Två dagar före valet beslutade valkommissionen att tolka lagen som att information om kandidaterna i vallokalen var emot lagstiftningen och förbjöds därför utan förvarning.
Lagstiftningen kan tänjas som ett gummiband vilket den också görs. Röstlängden måste konstrueras manuellt inför varje val och är endast nedskriven för hand. Den som inte finns uppförd på röstlängden kan ändå få rösta genom att uppvisa olika dokument såsom pass, körkort, anställningsbevis, intyg om bostadsadress eller annat likvärdigt dokument. Detta gör naturligtvis att möjligheten att följa upp att medborgarna endast röstar en gång är i det närmaste obefintlig. Det är även vanligt att familjens överhuvud samlar in samtliga familjemedlemmars identifikationshandlingar, signerar röstlängden för samtliga och röstar för hela familjen. På många håll var valurnorna bristfälligt förslutna och lämnade oanade möjligheter till manipulation. OSSE, EU och USA är av den gemensamma uppfattningen att valet inte genomfördes fritt och rättvist med respekt för demokratin. Rysslands president Putin har dock gratulerat president Rachmon till ett väl genomfört presidentval.
För att Tadzjikistan skall ha en reell möjlighet att övervinna dagens och morgondagens utmaningar måste landets politiska ledning ta sitt ansvar och faktiskt börja agera. Det är inte godtagbart att efter varje val instämma i den internationella kritiken och lova åtgärder för att sedan inte genomföra några förändringar, utan låta allt rulla på i samma gamla vanliga hjulspår. President Rachmon har nu chansen att visa att han menar allvar och starta reformarbetet med sikte på parlamentsvalet 2015.
 
Artikeln är publicerad i Frivärld den 13 november 2013

Upp till bevis

 
Under veckan hölls årets val till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Valet ägde rum i FN:s generalförsamling och skedde genom sluten omröstning och det är hemligt hur länderna röstade. De 14 länder som valdes in för perioden 2014- 2016 är Algeriet, Marocko, Namibia, Sydafrika, Kina, Maldiverna, Saudiarabien, Vietnam, Kuba, Mexiko, Frankrike, Storbritannien, Makedonien och Ryssland. De sexton kandidaterna var indelade i fem geografiska grupper, vilket är det vanliga inom FN-systemet i samband med val. För tre av fem regionala grupper fanns det samma antal kandidater som platser att fylla, vilket innebar att alla som ställde upp blev invalda. Det är bra att ha fått en förklaring till hur invalet har skett för det är definitivt inte så att flertalet av de invalda länderna har gjort sig kände för att vare sig driva eller respektera mänskliga rättigheter. I det fall FN:s råd för mänskliga rättigheter skall framstå som trovärdigt bör enligt min mening processen för inval utvecklas.